Jag hade gått länge och sneglat på den här boken men jag "vågade" liksom inte ge mig i kast med den. Kanske var jag lite rädd för vad jag skulle möta i boken. Det var författarens egna Sommarprogram i P1 som fick mig att ta steget ut. Jag köpte boken och läste. Berättelsen gav mig inte bara ångest utan även en känsla av vanmakt och äckel. Det värsta är dock att jag genom hela boken inte kunde hjälpa att tycka mest synd om hunden. Är jag onormal?
Som sagt, definitivt ingen "feel-good" bok och jag vill inte heller ge mig i kast med en djupare diskussion om bokens dock ganska allvarliga ämne.
Men läs boken om du verkligen vill/måste få en släng av diskbänksrealism. Du kommer inte lämnas oberörd.
Betyg: 3
1 comment:
Håller med - fullt ut! :o)
Post a Comment