Sunday, November 19, 2006

Horror galore!

Skräcknatten i fredags var ganska tam. Vi körde in till stan vid 22 tiden, att sova innan dess gick bara inte så vi kokade kaffe och tog med på termos tillsammans med några ost och salami mackor. På ett eller annat sätt skulle vi ta oss igenom natten. Vi blev insläppta i bion i tid faktiskt. Annars så är det vanliga att filmerna altid är försenade. De bästa platserna blev naturligtvis tagna på en gång så vi hamnade på andra raden framifrån och fick luta huvudet bakåt hela natten för att kunna se bioduken. Hur som helst, första filmen, Mulberry street, var först ut. Extra najs var att regissören själv med ett följe på 12 personer var där i egen hög person (från New York) och sa några ord innan visningen, tyvärr alldeles för få ord för jag hade hoppats på att få höra mer om filminspelningen. Själva filmen var faktiskt riktigt skön. Råttor spred en "sjukdom" i New York som förvandlade folk till....ja, just det ...köttätande råttor. Bra action, bra skådisar och bra handling. Efter lite fika i pausen började nästa film, Subject two. En mkt mer stillsam film också med temat "zombies" fast på ett helt nytt sätt än vad vi är vana vid. Inga köttätande monster, inga "hoppa till" scener men med sköna vyer (utspelas i Colorado mitt i vintern högt uppe i bergen), bra skådisar och mkt "tänka till". Så sista filmen, tha lost hum, en japansk rulle som jag redan innan inte hade så höga förväntnignar på. Tur var väl det. Tänk att en sån himla bra grundstory kan förstöras så TOTALT. Ärligt talat, jag SOV mig igenom filmen. Vaknade till ibland när någon skrek eller när det jäkla soundtracket (ett evigt pianoklinkande) blev för mkt. En mkt stor besvikelse måste jag säga. De som trots allt höll sig vakna filmen igenom hade inte mkt gott att säga. Ingen film vi kommer att se igen, den saken är klar.
Igår var det dags för nästa rulle, "Them". En fransk rulle som ska vara baserad på en sann historia. Riktigt sköna hoppa till scener, det klassiska bli jagad men man ser inte av vem och spänning rakt igenom. Faktiskt, en film jag kan rekommendera för dig som söker en klassisk skräckrulle som håller dig på nålar rakt igenom.