Min mamma, som jobbat inom sjukvården i stort sett hela sitt liv berättade en gång för mig hur "fina" östermalmsdamer förr kom in till sjukhuset, fisförnäma och med dyra kläder men visade det sig snart, med skitiga, gamla underkläder. Man dolde det smutsiga med pengar. Anlande ett skal som skydd mot verkligheten och putsade ytan extra noga.
När jag såg att denna bok skulle komma på TV skyndade jag mig till bibblan och lånade hem den. Ville först läsa innan jag såg TV-versionen. Och jag blev upprörd, ledsen och arg. Man köper sina barns kärlek och tillit med pengar, eller ännu värre, man skaffar barn för att komplettera den fina ytan, en fin familj måste ha någon att föra det fina arvet vidare till. Men det betyder nödvändigtvis inte att man behandlar barnen som en människor för det. Passar du inte in eller sätter dig emot vissa normer möts man av kyla och oförståelse. Detta händer även Suss, huvudpersonen i den här berättelsen.
En mycket tänkvärd bok som lämnade mig med många tankar och funderingar.
Betyg: 4
