Horror galore!

Skräcknatten i fredags var ganska tam. Vi körde in till stan vid 22 tiden, att sova innan dess gick bara inte så vi kokade kaffe och tog med på termos tillsammans med några ost och salami mackor. På ett eller annat sätt skulle vi ta oss igenom natten. Vi blev insläppta i bion i tid faktiskt. Annars så är det vanliga att filmerna altid är försenade. De bästa platserna blev naturligtvis tagna på en gång så vi hamnade på andra raden framifrån och fick luta huvudet bakåt hela natten för att kunna se bioduken. Hur som helst, första filmen, Mulberry street, var först ut. Extra najs var att regissören själv med ett följe på 12 personer var där i egen hög person (från New York) och sa några ord innan visningen, tyvärr alldeles för få ord för jag hade hoppats på att få höra mer om filminspelningen. Själva filmen var faktiskt riktigt skön. Råttor spred en "sjukdom" i New York som förvandlade folk till....ja, just det ...köttätande råttor. Bra action, bra skådisar och bra handling. Efter lite fika i pausen började nästa film, Subject two. En mkt mer stillsam film också med temat "zombies" fast på ett helt nytt sätt än vad vi är vana vid. Inga köttätande monster, inga "hoppa till" scener men med sköna vyer (utspelas i Colorado mitt i vintern högt uppe i bergen), bra skådisar och mkt "tänka till". Så sista filmen, tha lost hum, en japansk rulle som jag redan innan inte hade så höga förväntnignar på. Tur var väl det. Tänk att en sån himla bra grundstory kan förstöras så TOTALT. Ärligt talat, jag SOV mig igenom filmen. Vaknade till ibland när någon skrek eller när det jäkla soundtracket (ett evigt pianoklinkande) blev för mkt. En mkt stor besvikelse måste jag säga. De som trots allt höll sig vakna filmen igenom hade inte mkt gott att säga. Ingen film vi kommer att se igen, den saken är klar.
Igår var det dags för nästa rulle, "Them". En fransk rulle som ska vara baserad på en sann historia. Riktigt sköna hoppa till scener, det klassiska bli jagad men man ser inte av vem och spänning rakt igenom. Faktiskt, en film jag kan rekommendera för dig som söker en klassisk skräckrulle som håller dig på nålar rakt igenom.

Årets Festival med stot F har börjat!!

Det är november och det betyder Stockholm Filmfestival!!

I år har jag bokat in mig på 7 filmer. I vanliga fall brukar jag ha semester hela veckan men nu bidde det bara 2 dagar. Hur som helst, jag har bokat biljetter, medlemskortet är fixat och de första filmerna ska ses inatt! Vi tänkte nämligen köra en Fright Night i år igen, trots att vi förra gången sa "ALDRIG MER, en gång räcker..." Jag antar vi har glömt hur det var.
Hur som helst, tre skräckfilmer får inleda festivalen för oss i år och jag återkommer med recensioner under helgen.

Nu ska jag snart hem för att sova några timmar, packa ner termos med varmt thé, bullar och ostmackor, proviant som ska ta mig igenom natten till imorgon bitti på en biosalong nånstans i Stockholm :)

Ska du på festivalen? Vilka filmer hade du tänkt se? Lämna gärna en rad eller två :)

Era åsikter är alltid välkomna!

Jag beslutade mig för att starta denna blogg bara för att kunna ventilera mina åsikter och känslor kring filmer, böcker och TV-program jag sett.
Tanken är inte att jag ska sitta här och vara "Filmkrönikepretto" utan jag vill bara på ett enkelt sätt beskriva vad jag tycker :)

Och självklart vill jag ju veta vad ni därute tycker också!
Så lämna gärna en kommentar innan ni klickar er vidare :)

Jag har som sagt en del att göra.....

Dessa är de senaste inköpen i min än så länge skrala DVD kollektion. Pojkvännen däremot har närmare 1000 filmer sin ägo skulle jag tro (om inte mer)
Igår tog jag mig tid att titta på en gammal favorit, Beverly Hills Cop 1. Det var så länge sen jag såg filmen att jag faktiskt hade glömt bort det mesta förutom scenen där Eddie Murphy stoppas bananer i avgasröret. För övrigt så lämnade inte filmen nåt större avtryck hos mig denna gången. Den må ha varit kul då när det begav sig och visst, den är ju fortfarande lite underhållande men den tillhör inte mina favoriter.
Det lär nog dröja ett tag innan jag tittar på 2:an och 3:an nu...........

Hur ful är egentligen Betty?

Första gången jag stötte på Ugly Betty var en solig förmiddag i september när jag intog en sen frukost på Ihop i downtown LA. En buss åkte förbi utanför och på sidan av fordonet gjordes reklam för Betty, la fea....Jag tänkte väl inte så mycket mer på det men under höstens gång har jag hört mer och mer om denna Betty......tills serien till slut hade premiär på svensk TV nu i veckan. Jag har sett den, jag har begrundat och kommit fram till att...ja, jo, jag vill nog se mer. Karaktärerna är väldigt lätta att ta in och man har svårt för att inte falla för Betty.
Hoppas bara att serien utvecklas med tidens gång och inte hamnar i samma loop som Lost som jag tröttnade på efter ca 1 säsong....det kändes ju för guds skull som att vi aldrig nånsin skulle få reda på vad som hade hänt dessa strandsatta stackare och vilka är egentligen dessa "others"??

Så snälla Betty, don´t dissapoint us!